En vecka

Idag är det en hel vecka sen lillasyster kom. En vecka som gått galet fort men samtidigt har det ju hänt mer den här veckan än på flera månader.

Förlossningsberättelse kommer senare.

Har varit tvåbarnsmamma i sju dagar och just nu sitter jag i lekpark ensam med båda barnen. För två veckor sen hade jag sagt att den tanken kändes läskig men idag känns det helt naturligt. Som att dom alltid varit två.

Caspian har hittills skött allting så himla bra. Han är så omtänksam och snäll, det lyser om honom av stolthet. Väntar på avundsjuka och bakslag men än så länge ingenting mer än små tjafs – såklart.

Första natten hemma var hemsk. Hon skrek oavbrutet så gott som hela natten. Det var inte många minuter vi fick sova. Då kändes det som att två barn var överväldigande. Hon skrek. Caspian vakna. Hon skrek lite till. Efter timmar grät Caspian för att han var så trött. Hon skrek ännu mer. Men efter den natten har det ordnat till sig.

Tänkte bara kika in och säga hey, jag har klarat en vecka som mamma till två utan en enda gnutta panik! Den här veckan har varit helt fantastiskt, första veckan som en familj på fyra. Jag älskar det.

23 juni 2019, kl 02.05

Så overkligt att hon äntligen är här, trots att vi har väntat och längtat i en mindre evighet så förstår man inte riktigt att hon är här nu.

Hahaha, kan eventuellt bero lite på några dagars lurendrejeri med regelbundna värkar i två dygn fram och tillbaka till att förlossningen bara tog 1,5 timme… Återkommer med rapport sen, är bizzy med sömnbrist och såriga bröstvårtor ett par dagar framöver.

3655 gram och 49,5 cm kärlek.

Lillasyster Clara, som vi har längtat efter dig!

13 dagar kvar

Det går framåt! Även om det inte känns så…

Varit en riktigt tung vecka. Svåra sömnproblem och huvudvärk till följd av de, blev ett samtal till förlossningen idag och extra besök hos barnmorskan. Är så less nu.

Igår hade jag ont i huvudet men hade bara sovit ett fåtal timmar, vaknade kl 01 och somnade kl 06 sen upp med Caspian kl 07 så inte konstigt att jag fick huvudvärk. Vid ett tillfälle under eftermiddagen fick jag blixtrar framför ögonen, väldig obehagligt men det var bara en gång så tänkte inte mer på det. Sen idag fick jag ett rejält anfall av huvudvärk igen, från ingenstans. Och det är vad jag vet ett tecken på havandeskapsförgiftning och det har jag ju inte haft än, så tänkte att det är säkert något som ska läggas till min jävla samling av elände.

Försökte få tag i barnmorskan för att höra vad jag skulle göra, om jag skulle ta alvedon och avvakta att det försvann eller om man vill göra fler kontroller innan. Såklart var deras telefontider slut kl 11 och själva hälsocentralen kunde inte ringa upp före efter kl 16, så slog en signal till förlossningen för att höra vad jag skulle göra.

Blev ombedd att ta alvedon och dricka vatten samt åka till hälsocentralen för att koll blodtrycket osv. Så åkte dit, hade tur och fick träffa min barnmorska som hade en minut över. Alla prover och tester var bra. Så tack och lov – ingen havandeskapsförgiftning! Hahaha, till och med barnmorskan suckade medlidande ”men, att du inte får föda barn istället för sånt här” jo tack börjar tycka det är dags nu.

Så det är läget just nu. Utöver det så är dagarna en enda stor väntan. Orkar inte göra så mycket alls, sitter mest i soffan och försöker ändra läge på fläsket med jämna mellanrum.

Gårdagens form. Rund, rundare, rundast.

Börjar vara rätt bitter, tungt att inte få sova ordentligt och inte kunna vila på dagarna heller. Men upp med hakan och bit ihop, snart får vi se vem det är som vi aldrig träffat men älskar så högt redan. ❤️

Vattengympa och lureri värkar

Igår var nästsista vattengympan. Skämtade om att nu jäklar ska det gympas så bebisen kommer ut. Kom hem och hade riktigt jobbiga sammandragningar tills jag somnade. Sov skit gott fram till strax före 05 då jag vaknade med rejält ont, ganska snabbt kom det värkar. Hade värkar i 45-60 minuter, skulle precis till att klocka för att se hur täta dom var så slutade det.

Såååå tröttsamt! Tänkte såklart att det var förvärkar men när det höll på så länge tändes ju ändå hoppet om att kanske, kanske, kaaaanske det var på riktigt. Men nej. Andra gången förvärkar.

Och jag är bitter. Gjorde rejält ont så när larmet gick för att göra Caspian klar till förskolan fick Rickard ta det, var så öm i magen och ryggen. Jag ligger fortfarande i sängen och letar motivation till att kliva upp. Är öm i armar och ben av gympan också, haha! Vattengympa sista veckorna var inte bästa idéen kanske men kul är det.

Idag glider vi dessutom in i vecka 38 och appen säger att det är 20 dagar kvar till beräknat. Nu springer dagarna förbi.

Förra veckan. Ser inte framemot en växande mage i 5 veckor till så nu du lilla vän, få inte för dig att luras så här och sen stanna över. Neeej nej nej. Det räcker nu. Välkommen ut!

Rena semesterhelgen

Caspian fick följa med sin farmor och farfar till stugan över helgen, långhelg och allt. Så den killen har varit på äventyr onsdag till söndag, Rickard har jobbat hela helgen. När var jag ensam så här länge sist? Oklart!

Så skönt att bara rå om mig själv ett tag och göra precis som jag vill, vila då jag behöver och bara göra det jag vill på dagarna. Men ärligt, nu börjar det vara riktigt jäkla tråkigt.

Saknar min lilla frågemaskin massor! Har vilat öronen nog nu, är redo för miljoner frågor inom loppet av minuter! Skönt att ladda upp batterierna och kul att han fått ett par dagar med sina farföräldrar som han inte annars ser speciellt ofta. Men nu är det nog, dags att komma hem till mamma nu.

Trodde han skulle dyka upp här nån gång men blev visst middag med hela Rickards familj ikväll så vi ses först då, så blev någon extra timme ensam nu när Rickard åkt iväg för kvällsjobb. Jag kämpar på med Caspians fotobok, hans första år ni vet… Haha!

Många av planerna jag hade på att fixa klart när jag gick hem på gravidledigt har inte alls blivit av, inte en enda minut har ägnats åt tentaplugg och den här stackars fotoboken som skulle ha framkallats 2017 försöker jag nu i det sista få ordning på. Kanske hinner jag innan bebis kommer, hoppas på det.

På tal om innan bebis kommer – Igår pysslade vi ihop ett babynest jag och min mor. Jag sydde, hon översatte beskrivningen. Riktigt dreamteam. Blev bara fel en gång, imponerad ändå. Och det ser ju faktiskt ut som ett babynest?! Jäklar å. Skulle blivit två men hade missbedömt hur mycket fyllnad man behövde så har sytt två men bara det ena är klart, min kära sengångar-babynest får vänta lite.