Rop på hjälp

Jag skrev precis mitt första inlägg på en mammagrupp. Jag, Lisa, har precis skrivit ett inlägg i en mammagrupp på Facebook. Jäklar.

Trodde nog aldrig den dagen skulle komma. Kan delta i trådar och kommentera nån gång ibland (oftast inte för att jag tycker folk är idioter och föräldrar är hemska varelser) men nu blev ett ett inlägg. Satt i 15 minuter och formulerade om det men till slut klickade jag på ”publicera” innan jag kunde ändra mig.

Nu börjar kommentarerna ploppa upp och jag är löjligt nervös för vad folk kommer att skriva.

Jag skrev ett inlägg om vår kamp med den här jävla nappflaskan. Efter 10 veckor har vi fortfarande inte gjort några större framsteg. Vi har gått från totalpanik till halvpanik ungefär. Eller två tredjedels-panik.

Hon kan nu äta sig mätt då vi koppmatar henne med ersättning men det är inte protest-fritt. Vi har snart testat allt och alla nappflaskor som finns.

Så nu börjar tålamodet och hoppet ta slut. Och därför blev det ett litet rop på hjälp i mammagruppen där jag efterfrågar dom där tipsen man kanske inte ska tipsa om. För jag är beredd att testa så stort sett allt. Alla tips man kan googla fram har vi redan testat.

Clara, vår älskade lilla vän, vår lilla utmaning. En envis kämpe som inte ger upp i första taget. Eller aldrig. Vi får se.

Flaskhelvtet

Bebisar äter när dom är hungriga. Vänta ut henne. Till slut tar hon den. Det är jobbigt men det går över. Hon tar visst flaska, ni har bara inte försökt nog länge. Hon kommer äta till slut.

Om ni visste hur mycket jag avskyr dom där meningarna.

Det finaste jag hört på veckor var orden: ”Jag har träffat Clara. Jag förstår er. Om inte hon vill ha flaska så tar hon INTE flaska.”