Idag har jag känt mig helt slut. Det var trögt att kliva ur sängen på morgonen och jag sov en stund mitt på dagen. Det gör jag sällan. Jobbkarusellen har åter börjat snurra obehagligt, är så jäkla less på att mitt fina arbetslag gång på gång ska drabbas av diverse saker. Och att stå med en fot på varje planhalva är inte superlätt. Idag är jag trött. Jag ser inte framemot måndag och jag räknar ner mina tre arbetsdagar som är kvar innan min semester.
Och inte bara semestern börjar om tre arbetsdagar utan hela mitt nya liv börjar på torsdag. Haha! Nästan.
Det känns lite så, det är så mycket känslor som brottas inom mig. Det pirrar av otålighet och bubblar av nyförälskelse. Samtidigt som sorg och tårar fortfarande morrar i mitt bröst. Mest känslor av lycka och förväntan men dom där tårarna finns ändå där. Samtidigt som det känns så himla rätt så känns det så fel att jag ska älska en annan hund. Kommer jag kunna älska en annan hund lika mycket som jag älskar Lexie?
Ja det kommer jag, jag vet men sorgen finns fortfarande. Om än mindre så finns den.
Men på torsdag börjar livet om. På torsdag hämtar vi hem vår hundvalp. Eller rättare sagt – våra hundvalpar.
I mars hälsade vi på hos uppfödaren och fick känna på valpmagen. Den andra april föddes fem små bruna Bichon Havanais valpar. Och jag har varit så himla rädd för att något skulle hända så vi inte skulle få en valp att jag knappt vågat tro på det. Jag har inte vågat tro det för jag ville inte skapa förväntningar och förhoppningar, livrädd för att en till sorg skulle slå undan mina fötter igen. Mitt hjärta har precis lappats ihop med tejp och klister, en till sorg skulle smula sönder det.
Men det är sant, för någon vecka sen fick jag klart och tydligt berättat för mig att en valp är våran. Sen vilken av dom som var vår.
Och när jag precis vågat tro på det så fick vi erbjudande att vara fodervärdar åt en av valparna. Helt fantastiskt. Så det kommer att vara två valpar som flyttar hem till oss. Det vågar jag knappt tro på heller, nästan för bra för att vara sant.
Jag vill aldrig någonsin leva utan en hund igen, ett liv med två känns precis som det ska vara. Jag har alltid haft hund i mitt hem, det har oftast varit fler än en. Jag vill aldrig mer vara utan en hund.
På torsdag flyttar två Bichon Havanais tjejer hem till oss och jag är så redo för att älska dom.