Nu har tjejerna bott hos oss i en vecka. Det är så ljuvligt, få gosa in ansiktet i valpmjuk päls och få små pussar. Dom är supersmå, även om dom växer vecka till vecka. Tycker dom har blivit mycket större bara på veckan här hemma.
Det är två helt olika tjejer, Tella är till utseendet ljusare och fluffigare. Hon är lugn och stillsam, myser gärna ner sig i soffan bredvid och ligger gärna i famnen. Älskar mat och människor. Hon är försiktig och ser gärna att syrran går före.
Taffy är den mörkare med mer fart i, hon är snabb och lite rastlös. Hon kan ha lite svårare att komma till ro men är fantastiskt mysig när hon väl gör det. Hon är tuffast när tjejerna är tillsammans men när hon är ensam är hon inte lika tuff. Hon hatar att ta på sig halsband och att gå i koppel är bra tråkigt.
Jag har sagt att vi har fått valpar som speglar våra barn väldigt bra, Tella är likt Caspian lugn och trygg medan Taffy kör sitt race precis som Clara.
Det är helt fantastiskt att ha hund i huset igen. Jag behöver hund i mitt liv, det finns inget alternativ. Innan Lexie försvann så visste jag inte hur stor del av mig som var knutet till hund, tryggheten och närheten som en hund ger. Då jag aldrig levt utan hund har det väl blivit att jag tagit det för givet, det har alltid varit så självklart – tills det inte längre var det.
Jag tappade fotfästet totalt när Lexie försvann. Min soulemate. Min älskade vän var så mycket mer för mig än bara en hund, tänk om jag hade vetat det tidigare.
Jag är jättelycklig över valparna men om jag ska förtydliga mina känslor extra så är det väldigt likt känslan när man kom hem med sin nyfödda bebis från BB. Man är lycklig och inget kan bli bättre samtidigt som man är livrädd för att något hemskt ska hända, att den lilla ska sluta andas och tas ifrån en. Lite samma känsla har jag nu, det känns lite för bra för att vara sant.
Efter min brutala sorg är det svårt att ta in glädje igen, lite som att mitt hjärta har glömt hur det är att känna glädje.
Men jag är säker på att det kommer. Jag är helt säker på att dom här två hundarna kommer berika min framtid så mycket mer än jag har tänkt mig. Vi ska göra massor tillsammans. Det känns overkligt att vi fick med oss två valpar hem men jag väljer att se det som att livet gav mig dubbelt med kärlek och trygghet nu, efter all sorg. Tack livet.
