Såg precis ”imorgon är de fredag!!” bilder på Facebook. Yey. Ser inte framemot helgen. Jobbar min sista helg, fint att träffa kollegor en sista gång men samtidigt… Fyfan vad jag får ont i magen av att tänka på dom här 3 passen jag har kvar.
Det är så jäkla tungt att jobba nu, känns som jag gör ett uruselt jobb. Speciellt kvällarna, sitter och vilar varenda sekund som blir över. Går på toaletten 45 ggr per pass, ibland enbart för att få sitta ner lite. Händerna värker efter varje pass. Byta om är ett jävla projekt. Förra helgen åkte jag buss och att ta mig från avdelningen, ner i källaren och byta om, upp igen, ut till bussen, byta buss i stan, gå från bussen. Ångest. Vill bara gråta när jag till slut kommer hem och ska upp för trapporna.
Jaha? Vad är de här då? Ett klaga i förväg inlägg? Ja de verkar inte bättre.
Jag ser så mycket framemot nästa vecka då arbetandet är över. Få vila när jag behöver och inte känna att jag saktar ner nån annan, nackdelen med teamwork på jobbet.
Idag har jag suttit på vårdcentralen hela förmiddagen (3 timmar totalt) och gjort bort andra glukosbelastningen och ett besök till barnmorskan. Nu har vi börjat boka in dom sista besöken där man går varannan vecka även som omföderska, hittills har jag knappt varit dit, så nu känns det som att det börjar närma sig även på den fronten.
Om 20 dagar är vi på Rhodos om allt går enligt plan. Tänker ligga som en strandad val, gravid i vecka 32 och svettas med en glass i handen mest hela tiden. Det ser jag framemot nu, inte helgen.