Var aldrig i kontakt med dom då jag väntade Caspian före efter 3-4 timmar med värkar. Hade hoppats på samma sak nu men nej, idag svalde jag den lilla stoltheten och slog en signal dit. Ett 4 minuters samtal med en barnmorska kan verkligen vara det man behöver.
Var till min barnmorska imorse och även den här gången hade bebis väldigt höga hjärtljud. Var ju samma sak förra gången. Nu tyckte jag själv att jag inte stressat dit och bebis rörde sig inte speciellt mycket så blev fundersam. Barnmorskan var lugn och tyckte inte att det var någon fara, hon räknade ut att 160-165 var medel vilket är okej. Men från början låg det på 180-190.
Kom hem och la mig i soffan, fortsatte fundera på det där. Och så när jag scrolla igenom alla mina mamma/gravidgrupper på Facebook så dök det upp ett inlägg av en kvinna, gravid i v 39 som låg på förlossningen pga höga hjärtljud hos sin bebis. Om dom inte lugnade sig skulle hon eventuellt få igångsättning. Hjärtljuden där låg på 160 skrev hon då jag frågade.
Sååå självklart börjar man googla lite och med Rickard bortrest så är katadtrotankarna nära till hands. Läste flera som fått noga kontroller och eventuellt ingångsättning/snitt beroende på vecka. Skrev till en preggovän som förstår varför jag inte riktigt litar på min egen barnmorska (hon har bland annat gett felaktig information tidigare vid flera tillfällen), Så hon tyckte också att ringa förlossningen kunde vara lugnande. Bara att få höra från en annan barnmorska att jag inte ska oroa mig över dom här hjärtljuden.
Och det var lugnande! Dom där 4 minuterna tog ner min egen puls en hel del, kändes bra att få höra att det är normalt och varför det kan vara så. Att hjärtljuden är höga fast bebis är lugn, fick bra information om ctg vs doppler (att med ctg får man en kurva där värdera kan sticka iväg rejält men med doppler hör man bara en bråkdel, dvs troligen prickade barnmorskan in en topp på ”kurvan” då det var högt men sedan gick ner).
Så nu känns det bättre.
Och allt annat kändes bra det här besöket hos barnmorskan imorse mot för förra gången. Måttet på hur magen växer var mycket bättre och bebis är fixerad. Vilket jag misstänkte för haft såna jävla ilningar och tryck neråt så förstod att bebis lagt sig startklar. Skönt! Enda smått negativa var urinprovet som ska följas upp.
Sen bokade vi in de sista besöken hos barnmorskan, eftersom det snart är semester för dom och så. Fick dessutom en tid efter beräknat datum, blev först lite irriterad av att ha det datumet i min kalender men nu känns det peppande. Att ha alla besök planerade ger en bra överblick av att det är slutspurt nu.
Och så fort Rickard rest klart med jobbet (den här veckan och ett dygn nästa vecka) sen ska alla husmorsknep testas. Promenader, Leos lekland, putsa fönster – allt för psyket haha! Sen att bebis kommer när den är redo, såååklart att det är så! Men känns peppande att snart inte behöva ta det lugnt för att inte starta förlossningen, nu behövs det snart inte undvikas. Idag lugnar jag mig när sammandragningarna blir jobbiga för att inte starta något men snart, snart, snart är vår efterlängtade bebis redo att vräkas.
Kände mig enorm idag, kan snart inte köra bil pga magen. Jobbigt när ens omkrets konkurrerar ut ens längd på benen…
Jäklar vad jag skriver. Har för mycket fritid, speciellt då jag är ensam hemma. Skulle kunna skriva en roman varje lyxdag (Rickard på jobb och Caspian på förskolan).