Dålig morsa

En dålig dag. En bråkig dag. Hela förbannade jävla dagen. Den var riktigt mysig i ungefär en kvart. Det var 15 minuter av dom 12 timmar vi varit vakna.

Rickard jobbar 18 timmar idag, så han åker innan vi vaknar och kommer hem när vi sover. Eller nä, vi kanske är vakna när han kommer. Dom vaknar nog snart igen. Med den här dagens flyt så väntar jag bara på det…

Idag känner jag mig som världens sämsta morsa. En gnällig, tjatig, skrikig morsa som inte orkar med sina egna ungar ens en hel dag själv utan att bryta ihop. Jag skäms nästan för vilken dålig dag det här har varit samtidigt som jag vet att det händer alla. Alla förutom möjligen dom där facebook-ekologiska-blw-babypotting morsorna. Dom har nog aldrig dåliga dagar.

Men jag har dåliga dagar. Och min son har dåliga dagar. När dom inträffar samtidigt blir det som idag, vi har skrikit och gråtit på varandra. Han har varit argare än argast. Jag har varit frustrerad till max. Att det ryms så mycket känslor i en 4-årig kropp. Det exploderar så det nästan lämnar ett rökmoln efter sig, sen går det tre minuter så kommer han tillbaka full av kärlek igen. Säger snälla saker, ger pussar och kramar.

Idag har det växlat mellan dom där två lägena hela dagen. Verkligen hela, hela, hela, hela dagen. Vi fick en liten stund på soffan då vi bara såg på film och kramades medan lillasyster sov. Men annars har det varit bråk hela dagen.

Vet inte riktigt hur jag ska hantera den här lilla känslobomben som nu ligger vid mig och snarkar. Det är så frustrerande. Det är hemskt frustrerande. Alla dessa faser en liten människa går igenom. Frigörelse och allt vad det heter. Det är hemskt. Den lilla människan vet inte varför han reagerar som han gör och jag vet inte hur jag ska bemöta det, hur jag än gör verkar det bli fel. Iallafall idag. Idag har allt blivit fel.

Och så en lillasyster som är high need ut i varenda cell. Endast andra hnb-föräldrar förstår vad vardagen med henne kräver av oss föräldrar.

Men äntligen natt. Nu sover dom äntligen, då glömmer man allt direkt. Lite sömn och sen har vi en ny dag, den är mer än välkommen.

Även om dagen varit riktigt jobbig så har Caspian en förmåga att säga och göra små, små saker som lyfter hela mig. Nu ikväll efter vi hade ätit middag och lite kvällsfika så tar han en ficklampa, leker i soffan och inspekterar väggen som jag nyligen målade. Så stannar han upp, tittar på mig och säger från sitt hjärta ”mamma, du har gjort ett väldigt bra jobb”. Jag blev så glad, glömde allt annat. Han älskar att ge komplimanger och jag blir så glad. Åh, min lill-gamla älskling, du vet hur du får en helt dålig dag att suddas ut med bara några få ord.

God natt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *