Sidenote. Jag måste ta och lära mig att tycka om att skriva på telefonen. Tänker så många gånger att jag har något att dela med mig av här men jag vill så gärna skriva på datorn. Tangenternas knapprande är bland det bästa jag vet. Älskar det. Måste få in tid för det, att sitta ensam vid datorn och skriva en stund. Himla tur man har massor av tid över till fritidsintressen. Eheheheh.
Hursomhaver. Ville bara kika in och säga att det har pirrat till i min mage några gånger senaste dagarna. Pirr av att vi har bott tre år i huset strax. Tre år har gått så himla fort. Det har hänt så jäkla mycket. Livet ser så mycket annorlunda ut nu mot för då, mot för vad jag tänkte att det skulle se ut.
Hade en helt annan bild av livet i Älvsbyn för tre år sedan. Förväntningar, drömmar. Ibland kan jag bli ledsen i en sekund över de som inte blev som jag tänkte mig, sen landar jag ändå i att det blivit så himla bra ändå. Att det som inte längre finns kvar i bilden var nog aldrig menat. Det har blivit som det ska vara.
Det här är hemma. I år är det tio år sedan jag flyttade hemifrån. Jag har inte bott en sekund i min hemkommun sen dess. Jag håller mig precis i utkanten, absolut, jag tog inte mitt pick och pack och drog långväga. Och jag är ju hemma där titt som tätt. Men under dom här tio åren har Boden aldrig varit något hemma som jag saknat. Känner mig som en turist varje gång vi går på stan, som att det aldrig varit mina hoods. Känner mig inte alls hemma där. Självklart har jag saknat hemma med mamma och pappa nån gång, vem har inte gjort det? Speciellt när jag är sjuk, fan vad jag vill bo hemma hos mamma då.
När vi letade hus så fanns Boden med i sökningarna men jag kunde aldrig riktigt se oss där.
Hahahahahahahah. Hahahahahahah. Hahahaha. Inte för att jag överhuvudtaget såg Älvsbyn som mål heller. Skrattade högt när Rickard föreslog det första gången, trodde han hade fått en stroke eller drog sitt livs största skämt.
Men här är vi. Och det är hemma. Det är så jäkla hemma som det kan bli. Blir pirrig över att mina barn får växa upp här, att vi har det så bra. Att vi har det hem vi har. Att vi kan göra allt vi kan göra. Tacksam över att mina barn får växa upp i ett hem som verkligen känns hemma.
