För många går sen fick jag en plåtskylt att hänga på väggen av Tina med texten ”We’ll be friends until we’re old and senile – Then we’ll be new friends”. Har inte hittat någonstans att sätta på upp den men den finns kvar och jag tänker på den ibland. Älskar den!
Och nu borde jag nästan trycka upp en egen med text något liknande med ”You will fuck up – then we’ll be new friends”. Förra året kände jag mig färdig med vänner. Insåg att vänner i vuxen ålder är sjukt svårt. Jag hade en period på högstadiet då vänskaperna blomstrade, när man kom till skola gick man igenom korridoren och kramade sig igenom hela kompis gänget. Vännerna på internet var hur många som helst. Jävlar vad rik man var. Utan att man visste om det.
Vänner när man är vuxen är svårt. Och under tidens gång så dyker det upp saker som påverkar och förändrar vänskapen. Man går åt olika håll. Man väljer olika, ibland inte frivilligt. Livet händer.
Allt ändras med tiden. Vilken jävla tur. Så även om man gått på olika vägar ett tag, några år eller kanske riktigt många år. Vissa väljer vägar med missbruk, en väg med hinder som är svår att ta sig ifrån. En annan väg kanske ser fantastisk ut på håll men när man ser närmare så går människan inte där frivilligt utan dras bakom en psykopat som hindrar människan från att välja själv. Alla vägar har sina hinder, stora eller små. En del vägar kanske delar sig i två och man kan välja en ny väg. Ja, ni fattar. Livet är ju fullt av vägval. Man gör kanske inte alla själv eller med rätt vägledning. Men dom där jävla vägarna kanske korsas igen nån gång.
Det jag ville skriva var inte en kartbok om vägar utan helt enkelt bara: Hej! Jag börjar det här nya året med att återigen vara rik på vänskap igen! För på något vis har min väg återigen korsat gamla vänskapers vägar. Personer som man tappat bort på grund av livets baksidor. Under åren har vi gått på varsin väg (min har varit som ny asfalterad motorväg i jämförelse) men nu har vi börjat gå åt samma håll igen.
Från att inte haft kontakt på många år till att faktiskt ha vänskap igen. Två gånger om för mig, två helt olika personer från helt olika ställen i livet som mött mig igen. Och nu går vi på något vis åt samma håll om än i våra egna liv, på våra egna vägar. Men så himla fint att det kan ändras. Vänskaper jag trodde var helt döda och begravda sedan länge. Tiden kan läka sår, vänskaper kan återuppstå. Ärren finns kvar men dom bleknar när man slutar riva upp dom och låter dom blekna.
Kanske är det de fina med vänskap när man är vuxen, man har ett annat bagage med sig, en annan förståelse och en annan syn på vad man behöver sina vänner till. Även om det finns ärr i hjärtat efter svek så kan man faktiskt hitta tillbaka till varandra.
Vänskap som vuxen är mycket svårare än jag trodde men man får nog bara hänga med. När vägen delar sig väljer man vilka som man vill ha med på samma väg, vilka som ska hjälpa till att bromsa när det går utför och vilka som ska hjälpas åt i uppförsbacke. Just nu väljer jag samma väg som er, mina förlorade vänner som återuppstått.
Tacksam och glad.