Karusellen av känslor

Att vara 3 år är inte lätt. Känslorna styr och dom svänger plötsligt, dom sliter och drar i en. Man hinner knappt reagera så har känslorna tagit över och rätt vad det är har dom ändrats.

Man talar om ”första tonåren” och trots vid 3 års ålder. Gud, om det här är förberedelser för tonåren så är jag verkligen glad att det är 10 år till dom riktiga tonåren, kanske man kan förbereda sig. Den storm som min lilla vän kastas runt i dagligen är fascinerande, frustrerande, spännande och helt fullständigt galen. Man står brevid och ser hur den lilla hjärnan och det lilla hjärtat tas över av känslor och signaler han inte alls kan kontrollera. Och man ser hur han till slut lär sig, hur han till slut förstår och hur man till slut får kontroll på sina tusentals känslor.

Fullkomlig glädje. Fruktansvärd vrede. Galen frustration. Bottenlös sorg. Allt kan inträffa inom loppet av minuter.

Det är häftigt men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är tufft. Det är en dans med svåra steg det här livet med en 3åring. För det mesta skrattar vi tillsammans så det gör ont i magen men ibland knyter det sig till en boll som sätter sig i halsen. Att se när denna lilla människa som för det mesta nästan spricker av glädje kämpar med känslor av besvikelse, ledsamhet och oro – då brister det i mitt hjärta.

Jag önskar att du inte behövde lära dig hantera dom där tunga känslorna. Jag önskar du aldrig behövde upplevde dom. Jag önskar att jag kunde skydda dig från allt otrevligt. Jag önskar att du för alltid fick vara glad. Det är min största önskan att du får uppleva så mycket av dom fina känslorna som möjligt men jag kommer alltid hålla din hand när dom andra känslorna tar över.

Vad du än ser
Vart du än går
Finns du alltid kvar hos mig ändå
Vem du än blir
Hur du än mår
Ska jag alltid lyckas
Att förstå

Bitterhetssyndrom

Den här graviditeten har jag äran att inte bara plågas av foglossning från helvetet utan även något så charmigt som karpaltunnelsyndrom (länk till 1177 för den som aldrig hört om skiten).

Läser man på lite och frågar kunniga så är det en åkomma som kan uppstå i slutet av graviditet pga vätska som trycker på nerver. Men jag hade turen att få skiten redan i vecka 8 av graviditeten. Frågade barnmorskan men hon viftade bort det och trodde inte alls det när jag nämnde karpaltunnelsyndrom (skulle visa sig sen att de mesta hon säger inte stämmer med nutid men de är ett annat kapitel).

Då hade jag redan varit sjukskriven från jobbet för att min vänstra handled gjorde fruktansvärt ont. Kunde varken belasta eller böja den. Det domnade från armbågen och ut i pekfinger och tumme. Dagen efter besöket hos barnmorskan fixade jag tid hos en fysioterapeut som gjorde några enkla undersökningar, satte sig tillbaka och frågade ”vad tror du själv att det är?” så svarade jag karpaltunnelsyndrom och fick en medlidande nickning tillbaka.

Troligen något som jag skulle få så småningom då jag haft problem med handlederna till och från. Nu triggades skiten av graviditeten. Så återstod bara ca 30 veckors lidande och förhoppningsvis försvinner det efter, finns dock inga garantier och operation är lösningen om det blir kvar.

Varför känner jag för att dra den här härliga historien idag då? Jo, för att idag är en helvetes jävla dag, rent smärtmässigt i handlederna. Den här smärtan är inte som den pga foglossningen utan det här är gnagande smärta som är konstant, hela armen känns 20 kg tyngre och jag orkar knappt hålla i telefonen med en hand. Man blir bitter av gnagande smärta. Jag blir bitter av gnagande smärta.

Är hos mina föräldrar nu i några dagar så Rickard är i Stockholm, det är av ren lathet. Här får jag hjälp att roa Caspian och pappa tar ut hunden – istället för att jag ska böka mig ut med en trotsig unge och en skitnödig hund ner för trapporna på egen hand med allt helvete som graviditeten innebär.

Japp, det här är graviditeten är ett helvete på så många sätt. Och jag är bitter idag. Med dubbla handledsstöd som skaver ska jag nu äta mammas palt till middag. Något positivt finns det ändå med den här dagen, johorå.

Ska för övrigt på en föreställning ikväll. Paltkoma är bra planerat. Jag har tvingat mina handleder till att sminka mig som om de vore party, kan ju alltid låtsas. Hej och hå!