13 dagar kvar

Det går framåt! Även om det inte känns så…

Varit en riktigt tung vecka. Svåra sömnproblem och huvudvärk till följd av de, blev ett samtal till förlossningen idag och extra besök hos barnmorskan. Är så less nu.

Igår hade jag ont i huvudet men hade bara sovit ett fåtal timmar, vaknade kl 01 och somnade kl 06 sen upp med Caspian kl 07 så inte konstigt att jag fick huvudvärk. Vid ett tillfälle under eftermiddagen fick jag blixtrar framför ögonen, väldig obehagligt men det var bara en gång så tänkte inte mer på det. Sen idag fick jag ett rejält anfall av huvudvärk igen, från ingenstans. Och det är vad jag vet ett tecken på havandeskapsförgiftning och det har jag ju inte haft än, så tänkte att det är säkert något som ska läggas till min jävla samling av elände.

Försökte få tag i barnmorskan för att höra vad jag skulle göra, om jag skulle ta alvedon och avvakta att det försvann eller om man vill göra fler kontroller innan. Såklart var deras telefontider slut kl 11 och själva hälsocentralen kunde inte ringa upp före efter kl 16, så slog en signal till förlossningen för att höra vad jag skulle göra.

Blev ombedd att ta alvedon och dricka vatten samt åka till hälsocentralen för att koll blodtrycket osv. Så åkte dit, hade tur och fick träffa min barnmorska som hade en minut över. Alla prover och tester var bra. Så tack och lov – ingen havandeskapsförgiftning! Hahaha, till och med barnmorskan suckade medlidande ”men, att du inte får föda barn istället för sånt här” jo tack börjar tycka det är dags nu.

Så det är läget just nu. Utöver det så är dagarna en enda stor väntan. Orkar inte göra så mycket alls, sitter mest i soffan och försöker ändra läge på fläsket med jämna mellanrum.

Gårdagens form. Rund, rundare, rundast.

Börjar vara rätt bitter, tungt att inte få sova ordentligt och inte kunna vila på dagarna heller. Men upp med hakan och bit ihop, snart får vi se vem det är som vi aldrig träffat men älskar så högt redan. ❤️

Vattengympa och lureri värkar

Igår var nästsista vattengympan. Skämtade om att nu jäklar ska det gympas så bebisen kommer ut. Kom hem och hade riktigt jobbiga sammandragningar tills jag somnade. Sov skit gott fram till strax före 05 då jag vaknade med rejält ont, ganska snabbt kom det värkar. Hade värkar i 45-60 minuter, skulle precis till att klocka för att se hur täta dom var så slutade det.

Såååå tröttsamt! Tänkte såklart att det var förvärkar men när det höll på så länge tändes ju ändå hoppet om att kanske, kanske, kaaaanske det var på riktigt. Men nej. Andra gången förvärkar.

Och jag är bitter. Gjorde rejält ont så när larmet gick för att göra Caspian klar till förskolan fick Rickard ta det, var så öm i magen och ryggen. Jag ligger fortfarande i sängen och letar motivation till att kliva upp. Är öm i armar och ben av gympan också, haha! Vattengympa sista veckorna var inte bästa idéen kanske men kul är det.

Idag glider vi dessutom in i vecka 38 och appen säger att det är 20 dagar kvar till beräknat. Nu springer dagarna förbi.

Förra veckan. Ser inte framemot en växande mage i 5 veckor till så nu du lilla vän, få inte för dig att luras så här och sen stanna över. Neeej nej nej. Det räcker nu. Välkommen ut!

Rena semesterhelgen

Caspian fick följa med sin farmor och farfar till stugan över helgen, långhelg och allt. Så den killen har varit på äventyr onsdag till söndag, Rickard har jobbat hela helgen. När var jag ensam så här länge sist? Oklart!

Så skönt att bara rå om mig själv ett tag och göra precis som jag vill, vila då jag behöver och bara göra det jag vill på dagarna. Men ärligt, nu börjar det vara riktigt jäkla tråkigt.

Saknar min lilla frågemaskin massor! Har vilat öronen nog nu, är redo för miljoner frågor inom loppet av minuter! Skönt att ladda upp batterierna och kul att han fått ett par dagar med sina farföräldrar som han inte annars ser speciellt ofta. Men nu är det nog, dags att komma hem till mamma nu.

Trodde han skulle dyka upp här nån gång men blev visst middag med hela Rickards familj ikväll så vi ses först då, så blev någon extra timme ensam nu när Rickard åkt iväg för kvällsjobb. Jag kämpar på med Caspians fotobok, hans första år ni vet… Haha!

Många av planerna jag hade på att fixa klart när jag gick hem på gravidledigt har inte alls blivit av, inte en enda minut har ägnats åt tentaplugg och den här stackars fotoboken som skulle ha framkallats 2017 försöker jag nu i det sista få ordning på. Kanske hinner jag innan bebis kommer, hoppas på det.

På tal om innan bebis kommer – Igår pysslade vi ihop ett babynest jag och min mor. Jag sydde, hon översatte beskrivningen. Riktigt dreamteam. Blev bara fel en gång, imponerad ändå. Och det ser ju faktiskt ut som ett babynest?! Jäklar å. Skulle blivit två men hade missbedömt hur mycket fyllnad man behövde så har sytt två men bara det ena är klart, min kära sengångar-babynest får vänta lite.

Saknas nån jävla krämpa nu eller?

God morgon. Klockan har nyss passerat kl 04.30 och mitt humör är redan på villovägar.

Är såååå trött. Dom här veckorna är de längsta jag varit med om. Samtidigt som det går så fort. Man blir fuckad i huvudet av det, tiden går snabbt samtidigt som allt hinner hända och man hinner tröttna en miljon gånger.

Trodde jag fått min beskärda del av krämpor och helvete för dom här veckorna. Lite naivt tänkt att nu är det ”bara” att stå ut med foglossning, karpaltunnelsyndrom och en tung mage (eventuellt lite illamående också) de sista veckorna som är kvar. Hade jag fel? Klart jag hade!

Blivit överkörd av världens jävla halsbränna nu på senaste. Fyfan. Det är det värsta jag har varit med om tror jag. Avdomnade händer är trevligt i jämförelse. Varit lite lätt senaste veckan på kvällarna, nån kväll det var svårt att somna men ändå gått bra. Nu igår var det fruktansvärt. Blev desperat och ringde Rickard som var på väg hem från jobbet på kvällen ”åk till Ica, köp det som finns mot halsbränna får googla sen, bara koooom med något” typ. Och det fanns något, tydligen uråldrigt läkemedel vars existens ifrågasattes när jag googla men jag fick ta skiten. Lite medvind där.

Men kom såklart tillbaka när jag la mig ner efter att ha suttit i soffan ett tag. Ska tilläggas att natten innan sov jag inte heller många minuter pga både halsbränna och hemska mardrömmar (också en härlig gravidgrej som jag hade med Caspian men slapp nu – trodde jag! Nu är dom härliga drömmarna också på besök. Fuck you universe.)

Så i natt har jag ”sovit” i en fotölj av kuddar i sängen. Äckligt högt under huvudet och varsin kudde på sidorna att lägga mina avdomnade armar och stötta magen mot när jag har vänt mig. Och försökt sträcka ut i ryggen för de har gjort ont som attan där pga halsbrännan. Vaknade kl 04 och behövde kissa. Lägger mig igen och dör av hunger.

Så där är vi nu. Precis hällt i mig yoghurt och ska gå tillbaka till sängen. Ska vi slå vad om att halsbrännan, fogarna, händerna eller mardrömmarna kickar in då? Jaharå. Det gör dom nog.

Ha en en trevlig dag hörrni.

Mammagrupper

Både det bästa och sämsta som finns. Facebookgrupper med mammor. Ett rent helvete. Antingen mammor som har fått barn eller hormonella monster till gravida kvinnor som oftast inte har några barn men ändå är proffs på barnuppfostran.

Kan inte nån leta fram statistik som visar samband mellan mammagrupperna på Facebook och jourcentraler/akuters ökade belastning? Det måste finnas ett samband. För jäääklar vad sjukvården blir belastade pga hysteriska mammor.

För er som inte är invigda i mammagruppernas universum så finns det hur många grupper som helst på Facebook som riktar sig till föräldrar/mammor. Pappagrupperna finns men är i jämförelse en fis i rymden. Jag är med i flera, mest för underhållningens skull om jag ska vara ärlig. Mitt facebookflöde är ett enda stort frågetecken kring om man ska skratta eller gråta när man läser inläggen som flyter runt där.

Reflekterat mycket nu kring hur olika grupperna ser ut idag mot för när jag gick med i dom för ca 3 år sen. Var med i några gravidgrupper då jag väntade Caspian, då var dom ganska lugna. Enstaka inlägg där trådstartaren uppmanades att åka till akuten för minsta lilla. Idag verkar det vara standard svaret på de mesta. Ont i tån? Akuten! Ont i själen? Akuten! Sand i skorna? Besök jourcentralen!

Nu när jag är gravid igen så är grupperna helt hysteriska. Visst en del är trevliga och man får mycket råd osv men… Skrik och panik, hysteri och hybris. Sitt ner i båten alla morsor, vad fan sysslar ni med?

Det är med gravidgrupp var kanske trevligt första gången för att då ville man veta och höra allt men nu sitter jag mest och scrollar igenom grupperna och tänker vad håller ni på med? Just nu, slutet av graviditeten, det börjar planeras BB-packning och bäddas vagnar. De flesta packar som om dom ska på utlandssemester utan tillgång till rinnande vatten. Vagnen bäddas som om juni är det nya januari.

Föräldrar är det värsta jag vet. Mammor är hemska.

När jag var yngre kunde det pratas om att man skulle skaffa barn samtidigt som ens vänner för att kunna uppleva det tillsammans, hjälpas åt, vara gravida samtidigt och uppfostra barnen lika. Idag är jag så glad att jag slipper det. Vi uppfostrade våran hund samtidigt som ett par kompisar som tog en valp från samma kull, där och då insåg jag att jag inte skulle vilja uppfostra ett barn samtidigt som några vänner. Visade sig att vi hade helt olika syn på hunduppfostran, så även sen vad gäller barnuppfostran.

Att skaffa barn utan att ens vänner har det kan många gånger kännas trist, inte ha någon i ens omkrets som riktigt förstår vad man går igenom som förälder i alla dessa faser men samtidigt, tror fasen min lilla umgängeskrets hade blivit ännu mindre om vi alla skaffat barn samtidigt.

Att bli mamma är på många sätt skitsvårt. Höra allas råd, plocka ut det som är vettigt och passar en själv, våga tro på det man själv tänker är rätt, våga testsa, våga gå emot strömmen, kunna säga ifrån åt andra vuxna, ta hjälp av familj – säga emot familj. Kan hålla på hur länge som helst.

Hitta sin roll som förälder är skitsvårt. Man vet inte hur det är före man är där och knappt då vet man vad man sysslar med. Men jag är jäkligt glad över att jag idag är säker nog på vem jag är som mamma att jag kan scrolla förbi i facebookgrupperna och inte ta åt mig av all skit som skrivs.

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt, slogs bara av att hela mitt facebookflöde är fullt av hormonella, bitchar till morsor som klankar ner på osäkra mammor som gör allt för att göra rätt.

Finns det något rätt sätt att vara mamma på? Tveksamt. Säg till ifall det finns det, för jag har garanterat inte koll på vad som är rätt och fel i den här föräldravärlden. Men vet ni vad jag har koll på? Att jag är den bästa mamman för mitt barn.

Morsdag

Vi är rätt dålig på allt som ska firas hemma hos oss, födelsedagspresenterna kommer ofta sent eller inte alls. Namnsdagar minns vi aldrig. Morsdag och farsdag brukar mest bli pikar om var ens present är, ett grattis och sen är det bra.

Men ibland, då jäklar. Finaste presenten är sånt man verkligen vill ha och nu är visst dom här drömmiga ljusstakarna mina!

Nu får dom stå i hallen så inte en jävel missar dom. Sååå fina.

Vilken man jag har som slår till med en rejäl present när man som mest behöver det, morsdag i år kändes som något att fira. Att man orkar med den här kombinationen av 3års-trotsen och helvetesgraviditeten är värt att fira. Flera gånger om.

Galet ändå. Min tredje morsdag. Den här gången har jag dessutom två(!!!) barn, om än det ena inte flyttat ut ur magen än. Men snart. Väldigt snart.

Vi är så redo för dig nu bebis! Idag ska storebrorsan ordna en leksak till vagnen samtidigt som han ska köpa en racerbil i morsdagspresent åt sin mamma. Sen så, då är de bara komma bebis! Välkommen!

Kontakt med förlossningen

Var aldrig i kontakt med dom då jag väntade Caspian före efter 3-4 timmar med värkar. Hade hoppats på samma sak nu men nej, idag svalde jag den lilla stoltheten och slog en signal dit. Ett 4 minuters samtal med en barnmorska kan verkligen vara det man behöver.

Var till min barnmorska imorse och även den här gången hade bebis väldigt höga hjärtljud. Var ju samma sak förra gången. Nu tyckte jag själv att jag inte stressat dit och bebis rörde sig inte speciellt mycket så blev fundersam. Barnmorskan var lugn och tyckte inte att det var någon fara, hon räknade ut att 160-165 var medel vilket är okej. Men från början låg det på 180-190.

Kom hem och la mig i soffan, fortsatte fundera på det där. Och så när jag scrolla igenom alla mina mamma/gravidgrupper på Facebook så dök det upp ett inlägg av en kvinna, gravid i v 39 som låg på förlossningen pga höga hjärtljud hos sin bebis. Om dom inte lugnade sig skulle hon eventuellt få igångsättning. Hjärtljuden där låg på 160 skrev hon då jag frågade.

Sååå självklart börjar man googla lite och med Rickard bortrest så är katadtrotankarna nära till hands. Läste flera som fått noga kontroller och eventuellt ingångsättning/snitt beroende på vecka. Skrev till en preggovän som förstår varför jag inte riktigt litar på min egen barnmorska (hon har bland annat gett felaktig information tidigare vid flera tillfällen), Så hon tyckte också att ringa förlossningen kunde vara lugnande. Bara att få höra från en annan barnmorska att jag inte ska oroa mig över dom här hjärtljuden.

Och det var lugnande! Dom där 4 minuterna tog ner min egen puls en hel del, kändes bra att få höra att det är normalt och varför det kan vara så. Att hjärtljuden är höga fast bebis är lugn, fick bra information om ctg vs doppler (att med ctg får man en kurva där värdera kan sticka iväg rejält men med doppler hör man bara en bråkdel, dvs troligen prickade barnmorskan in en topp på ”kurvan” då det var högt men sedan gick ner).

Så nu känns det bättre.

Och allt annat kändes bra det här besöket hos barnmorskan imorse mot för förra gången. Måttet på hur magen växer var mycket bättre och bebis är fixerad. Vilket jag misstänkte för haft såna jävla ilningar och tryck neråt så förstod att bebis lagt sig startklar. Skönt! Enda smått negativa var urinprovet som ska följas upp.

Sen bokade vi in de sista besöken hos barnmorskan, eftersom det snart är semester för dom och så. Fick dessutom en tid efter beräknat datum, blev först lite irriterad av att ha det datumet i min kalender men nu känns det peppande. Att ha alla besök planerade ger en bra överblick av att det är slutspurt nu.

Och så fort Rickard rest klart med jobbet (den här veckan och ett dygn nästa vecka) sen ska alla husmorsknep testas. Promenader, Leos lekland, putsa fönster – allt för psyket haha! Sen att bebis kommer när den är redo, såååklart att det är så! Men känns peppande att snart inte behöva ta det lugnt för att inte starta förlossningen, nu behövs det snart inte undvikas. Idag lugnar jag mig när sammandragningarna blir jobbiga för att inte starta något men snart, snart, snart är vår efterlängtade bebis redo att vräkas.

Kände mig enorm idag, kan snart inte köra bil pga magen. Jobbigt när ens omkrets konkurrerar ut ens längd på benen…

Jäklar vad jag skriver. Har för mycket fritid, speciellt då jag är ensam hemma. Skulle kunna skriva en roman varje lyxdag (Rickard på jobb och Caspian på förskolan).

Tyskland

Ligger vaken kl 06 och vet att om en timme vaknar Caspian. Borde verkligen sova men kan inte somna om. Sa hej då till Rickard för en halvtimme sen innan han åkte till jobbet för att sedan resa utanför landets gränser.

Har ont i kroppen och tankarna snurrar en del. Jag är inte orolig för att han ska flyga. Inte orolig över att förlossningen ska starta innan han är hemma igen för det är ännu tidigt, tror inte bebis vill komma före mitten på juni. Men samtidigt så kan det ju hända. Har börjar känna en del onda sammandragningar och obehagligt tryck neråt (min gissning är att bebis är fixerad nu, alltså ligger i rätt riktigt osv nere i bäckenet) vilket dom kan göra i flera veckor.

Däremot är jag lite nervös inför besöket hos barnmorskan imorgon som Rickard missar. Eftersom kurvan hade hamnat efter förra veckan och mitt järnvärde var ganska lågt så har jag ju såklart (tyvärr) läst en del kring det och skräcken vore om det var något galet med för lite fostervattnet eller liknande som gör att de blir extra koll och att man vill ta ut bebis.

”Neeheeeru, ni får allt vänta till onsdag. Onsdag eftermiddag. Gärna kvällen. Så pappan hinner hem” Haha! Nä. Funkar ju inte. Skulle bebis behöva ut så måste den ju och det ger mig lite ont i magen. Vill såklart inte ha med någon annan är Rickard och vill inte att han ska missa en sekund av förlossningen.

Dock tror jag inte att det är någon fara egentligen utan tror att barnmorskan faktiskt mätte fel förra gången (låt oss säga att pensionären borde fortsätta bara pensionär och inte jobba….) så att allt är som det ska. Men man läser ju ändå på och låtsas vara lite beredd. Bebis är väldigt livlig och jäklar vad stark den är nu, vissa sparkar är verkligen hårda. Minns inte att Caspian sparkade lika hårt.

En annan ska som däremot borde hålla mig vaken nu är väl de faktum att jag ska orka med Caspian ensam till på onsdag (bortsett från en natt hos mina föräldrar) och där snackar vi utmaning. I fredags hade vi en riktigt tuff dag jag och han, jäklar vad vi bråkade. Han gjorde allt han inte får och min ork samt tålamod tog slut redan kl 10. Vi gick till lekparken vid lunch, där lekte han på ett hörn och jag satt med en bok i ett annat. Ingen av oss ville umgås. Men det blev bra, efter det var vi sams igen. Det behövdes bara en paus med avstånd till varandra och en tupplur på det.

Vill peka finger åt alla förstföderskor som gnäller över att dom är trötta och har ont. Jag förstår er men ni förstår inte hur enkelt det är. Första gången är en jävla dans på rosor när du bara har dig själv att ta hand om.

Okej, ville egentligen bara fördriva tiden i väntan på att Caspian ska vakna. Nu borde det bara vara en halvtimme bort innan han slår upp sina grönbruna ögon och varvar upp för dagen. Det blir en lång dag för mig idag, förhoppningsvis lyckas jag övertala herrn till en tupplur senare. Håll tummarna för mig.