23 juni 2019, kl 02.05

Så overkligt att hon äntligen är här, trots att vi har väntat och längtat i en mindre evighet så förstår man inte riktigt att hon är här nu.

Hahaha, kan eventuellt bero lite på några dagars lurendrejeri med regelbundna värkar i två dygn fram och tillbaka till att förlossningen bara tog 1,5 timme… Återkommer med rapport sen, är bizzy med sömnbrist och såriga bröstvårtor ett par dagar framöver.

3655 gram och 49,5 cm kärlek.

Lillasyster Clara, som vi har längtat efter dig!

13 dagar kvar

Det går framåt! Även om det inte känns så…

Varit en riktigt tung vecka. Svåra sömnproblem och huvudvärk till följd av de, blev ett samtal till förlossningen idag och extra besök hos barnmorskan. Är så less nu.

Igår hade jag ont i huvudet men hade bara sovit ett fåtal timmar, vaknade kl 01 och somnade kl 06 sen upp med Caspian kl 07 så inte konstigt att jag fick huvudvärk. Vid ett tillfälle under eftermiddagen fick jag blixtrar framför ögonen, väldig obehagligt men det var bara en gång så tänkte inte mer på det. Sen idag fick jag ett rejält anfall av huvudvärk igen, från ingenstans. Och det är vad jag vet ett tecken på havandeskapsförgiftning och det har jag ju inte haft än, så tänkte att det är säkert något som ska läggas till min jävla samling av elände.

Försökte få tag i barnmorskan för att höra vad jag skulle göra, om jag skulle ta alvedon och avvakta att det försvann eller om man vill göra fler kontroller innan. Såklart var deras telefontider slut kl 11 och själva hälsocentralen kunde inte ringa upp före efter kl 16, så slog en signal till förlossningen för att höra vad jag skulle göra.

Blev ombedd att ta alvedon och dricka vatten samt åka till hälsocentralen för att koll blodtrycket osv. Så åkte dit, hade tur och fick träffa min barnmorska som hade en minut över. Alla prover och tester var bra. Så tack och lov – ingen havandeskapsförgiftning! Hahaha, till och med barnmorskan suckade medlidande ”men, att du inte får föda barn istället för sånt här” jo tack börjar tycka det är dags nu.

Så det är läget just nu. Utöver det så är dagarna en enda stor väntan. Orkar inte göra så mycket alls, sitter mest i soffan och försöker ändra läge på fläsket med jämna mellanrum.

Gårdagens form. Rund, rundare, rundast.

Börjar vara rätt bitter, tungt att inte få sova ordentligt och inte kunna vila på dagarna heller. Men upp med hakan och bit ihop, snart får vi se vem det är som vi aldrig träffat men älskar så högt redan. ❤️

Vattengympa och lureri värkar

Igår var nästsista vattengympan. Skämtade om att nu jäklar ska det gympas så bebisen kommer ut. Kom hem och hade riktigt jobbiga sammandragningar tills jag somnade. Sov skit gott fram till strax före 05 då jag vaknade med rejält ont, ganska snabbt kom det värkar. Hade värkar i 45-60 minuter, skulle precis till att klocka för att se hur täta dom var så slutade det.

Såååå tröttsamt! Tänkte såklart att det var förvärkar men när det höll på så länge tändes ju ändå hoppet om att kanske, kanske, kaaaanske det var på riktigt. Men nej. Andra gången förvärkar.

Och jag är bitter. Gjorde rejält ont så när larmet gick för att göra Caspian klar till förskolan fick Rickard ta det, var så öm i magen och ryggen. Jag ligger fortfarande i sängen och letar motivation till att kliva upp. Är öm i armar och ben av gympan också, haha! Vattengympa sista veckorna var inte bästa idéen kanske men kul är det.

Idag glider vi dessutom in i vecka 38 och appen säger att det är 20 dagar kvar till beräknat. Nu springer dagarna förbi.

Förra veckan. Ser inte framemot en växande mage i 5 veckor till så nu du lilla vän, få inte för dig att luras så här och sen stanna över. Neeej nej nej. Det räcker nu. Välkommen ut!

Rena semesterhelgen

Caspian fick följa med sin farmor och farfar till stugan över helgen, långhelg och allt. Så den killen har varit på äventyr onsdag till söndag, Rickard har jobbat hela helgen. När var jag ensam så här länge sist? Oklart!

Så skönt att bara rå om mig själv ett tag och göra precis som jag vill, vila då jag behöver och bara göra det jag vill på dagarna. Men ärligt, nu börjar det vara riktigt jäkla tråkigt.

Saknar min lilla frågemaskin massor! Har vilat öronen nog nu, är redo för miljoner frågor inom loppet av minuter! Skönt att ladda upp batterierna och kul att han fått ett par dagar med sina farföräldrar som han inte annars ser speciellt ofta. Men nu är det nog, dags att komma hem till mamma nu.

Trodde han skulle dyka upp här nån gång men blev visst middag med hela Rickards familj ikväll så vi ses först då, så blev någon extra timme ensam nu när Rickard åkt iväg för kvällsjobb. Jag kämpar på med Caspians fotobok, hans första år ni vet… Haha!

Många av planerna jag hade på att fixa klart när jag gick hem på gravidledigt har inte alls blivit av, inte en enda minut har ägnats åt tentaplugg och den här stackars fotoboken som skulle ha framkallats 2017 försöker jag nu i det sista få ordning på. Kanske hinner jag innan bebis kommer, hoppas på det.

På tal om innan bebis kommer – Igår pysslade vi ihop ett babynest jag och min mor. Jag sydde, hon översatte beskrivningen. Riktigt dreamteam. Blev bara fel en gång, imponerad ändå. Och det ser ju faktiskt ut som ett babynest?! Jäklar å. Skulle blivit två men hade missbedömt hur mycket fyllnad man behövde så har sytt två men bara det ena är klart, min kära sengångar-babynest får vänta lite.

Saknas nån jävla krämpa nu eller?

God morgon. Klockan har nyss passerat kl 04.30 och mitt humör är redan på villovägar.

Är såååå trött. Dom här veckorna är de längsta jag varit med om. Samtidigt som det går så fort. Man blir fuckad i huvudet av det, tiden går snabbt samtidigt som allt hinner hända och man hinner tröttna en miljon gånger.

Trodde jag fått min beskärda del av krämpor och helvete för dom här veckorna. Lite naivt tänkt att nu är det ”bara” att stå ut med foglossning, karpaltunnelsyndrom och en tung mage (eventuellt lite illamående också) de sista veckorna som är kvar. Hade jag fel? Klart jag hade!

Blivit överkörd av världens jävla halsbränna nu på senaste. Fyfan. Det är det värsta jag har varit med om tror jag. Avdomnade händer är trevligt i jämförelse. Varit lite lätt senaste veckan på kvällarna, nån kväll det var svårt att somna men ändå gått bra. Nu igår var det fruktansvärt. Blev desperat och ringde Rickard som var på väg hem från jobbet på kvällen ”åk till Ica, köp det som finns mot halsbränna får googla sen, bara koooom med något” typ. Och det fanns något, tydligen uråldrigt läkemedel vars existens ifrågasattes när jag googla men jag fick ta skiten. Lite medvind där.

Men kom såklart tillbaka när jag la mig ner efter att ha suttit i soffan ett tag. Ska tilläggas att natten innan sov jag inte heller många minuter pga både halsbränna och hemska mardrömmar (också en härlig gravidgrej som jag hade med Caspian men slapp nu – trodde jag! Nu är dom härliga drömmarna också på besök. Fuck you universe.)

Så i natt har jag ”sovit” i en fotölj av kuddar i sängen. Äckligt högt under huvudet och varsin kudde på sidorna att lägga mina avdomnade armar och stötta magen mot när jag har vänt mig. Och försökt sträcka ut i ryggen för de har gjort ont som attan där pga halsbrännan. Vaknade kl 04 och behövde kissa. Lägger mig igen och dör av hunger.

Så där är vi nu. Precis hällt i mig yoghurt och ska gå tillbaka till sängen. Ska vi slå vad om att halsbrännan, fogarna, händerna eller mardrömmarna kickar in då? Jaharå. Det gör dom nog.

Ha en en trevlig dag hörrni.

Mammagrupper

Både det bästa och sämsta som finns. Facebookgrupper med mammor. Ett rent helvete. Antingen mammor som har fått barn eller hormonella monster till gravida kvinnor som oftast inte har några barn men ändå är proffs på barnuppfostran.

Kan inte nån leta fram statistik som visar samband mellan mammagrupperna på Facebook och jourcentraler/akuters ökade belastning? Det måste finnas ett samband. För jäääklar vad sjukvården blir belastade pga hysteriska mammor.

För er som inte är invigda i mammagruppernas universum så finns det hur många grupper som helst på Facebook som riktar sig till föräldrar/mammor. Pappagrupperna finns men är i jämförelse en fis i rymden. Jag är med i flera, mest för underhållningens skull om jag ska vara ärlig. Mitt facebookflöde är ett enda stort frågetecken kring om man ska skratta eller gråta när man läser inläggen som flyter runt där.

Reflekterat mycket nu kring hur olika grupperna ser ut idag mot för när jag gick med i dom för ca 3 år sen. Var med i några gravidgrupper då jag väntade Caspian, då var dom ganska lugna. Enstaka inlägg där trådstartaren uppmanades att åka till akuten för minsta lilla. Idag verkar det vara standard svaret på de mesta. Ont i tån? Akuten! Ont i själen? Akuten! Sand i skorna? Besök jourcentralen!

Nu när jag är gravid igen så är grupperna helt hysteriska. Visst en del är trevliga och man får mycket råd osv men… Skrik och panik, hysteri och hybris. Sitt ner i båten alla morsor, vad fan sysslar ni med?

Det är med gravidgrupp var kanske trevligt första gången för att då ville man veta och höra allt men nu sitter jag mest och scrollar igenom grupperna och tänker vad håller ni på med? Just nu, slutet av graviditeten, det börjar planeras BB-packning och bäddas vagnar. De flesta packar som om dom ska på utlandssemester utan tillgång till rinnande vatten. Vagnen bäddas som om juni är det nya januari.

Föräldrar är det värsta jag vet. Mammor är hemska.

När jag var yngre kunde det pratas om att man skulle skaffa barn samtidigt som ens vänner för att kunna uppleva det tillsammans, hjälpas åt, vara gravida samtidigt och uppfostra barnen lika. Idag är jag så glad att jag slipper det. Vi uppfostrade våran hund samtidigt som ett par kompisar som tog en valp från samma kull, där och då insåg jag att jag inte skulle vilja uppfostra ett barn samtidigt som några vänner. Visade sig att vi hade helt olika syn på hunduppfostran, så även sen vad gäller barnuppfostran.

Att skaffa barn utan att ens vänner har det kan många gånger kännas trist, inte ha någon i ens omkrets som riktigt förstår vad man går igenom som förälder i alla dessa faser men samtidigt, tror fasen min lilla umgängeskrets hade blivit ännu mindre om vi alla skaffat barn samtidigt.

Att bli mamma är på många sätt skitsvårt. Höra allas råd, plocka ut det som är vettigt och passar en själv, våga tro på det man själv tänker är rätt, våga testsa, våga gå emot strömmen, kunna säga ifrån åt andra vuxna, ta hjälp av familj – säga emot familj. Kan hålla på hur länge som helst.

Hitta sin roll som förälder är skitsvårt. Man vet inte hur det är före man är där och knappt då vet man vad man sysslar med. Men jag är jäkligt glad över att jag idag är säker nog på vem jag är som mamma att jag kan scrolla förbi i facebookgrupperna och inte ta åt mig av all skit som skrivs.

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt, slogs bara av att hela mitt facebookflöde är fullt av hormonella, bitchar till morsor som klankar ner på osäkra mammor som gör allt för att göra rätt.

Finns det något rätt sätt att vara mamma på? Tveksamt. Säg till ifall det finns det, för jag har garanterat inte koll på vad som är rätt och fel i den här föräldravärlden. Men vet ni vad jag har koll på? Att jag är den bästa mamman för mitt barn.

Morsdag

Vi är rätt dålig på allt som ska firas hemma hos oss, födelsedagspresenterna kommer ofta sent eller inte alls. Namnsdagar minns vi aldrig. Morsdag och farsdag brukar mest bli pikar om var ens present är, ett grattis och sen är det bra.

Men ibland, då jäklar. Finaste presenten är sånt man verkligen vill ha och nu är visst dom här drömmiga ljusstakarna mina!

Nu får dom stå i hallen så inte en jävel missar dom. Sååå fina.

Vilken man jag har som slår till med en rejäl present när man som mest behöver det, morsdag i år kändes som något att fira. Att man orkar med den här kombinationen av 3års-trotsen och helvetesgraviditeten är värt att fira. Flera gånger om.

Galet ändå. Min tredje morsdag. Den här gången har jag dessutom två(!!!) barn, om än det ena inte flyttat ut ur magen än. Men snart. Väldigt snart.

Vi är så redo för dig nu bebis! Idag ska storebrorsan ordna en leksak till vagnen samtidigt som han ska köpa en racerbil i morsdagspresent åt sin mamma. Sen så, då är de bara komma bebis! Välkommen!